Well, everbody hurts
"Sometimes
Everybody cries
And everybody hurts sometimes
And everybody hurts sometimes"
Böcker att läsa och filmer att se
Books:
Mooovies:
En dag som alla andra
Varför känns det plötsligt som söndag? Tack och lov att det inte är det! Numera är mina söndagar roligare, i och med att jag sköter Mackan då också, men annars har jag svårt att inte tänka på att det bara är en dag tills det är skola igen. Oftast brukar jag lyckas rätt bra med att leva i nuet, tycker jag, men söndagar, nää...
She's being free
- Are you not afraid she's gonna run away when you let her get so far ahead?
- Afraid? Why would I be?
- Cause you have no control?
- That's just the beauty of it.
- What do you mean?
- I just feel so lucky to being able to watch her running like that, being so free.
- You're saying that's freedom?
- If that's not freedom I don't know what is.
"A house is not a home"
Det lärde jag mig idag på engelskan.
Anyway. Idag var allt mycket bättre än igår. Jag mailade två av mina lärare igår kväll och sa som det var; jag har en svacka och ligger inte bra till med skolarbetet, så det kommer inte bli klart till imorgon. Båda två verkade ta det bra och det var en sån lättnad när jag var i skolan idag.
I eftermiddags blev det segare, jag kände hur huvudvärken kom smygandes och när jag väl var hemma så kändes det bajs. Fast en halvtimme senare var jag ensam hemma och då tog jag en treo och började baka chokladmuffins åt mig själv, hihi. Huvudvärken gav med sig och jag tog mig en muffins och hyrde en film; "Older than America". Handlar om indianer, typ, hehe, verkar vara bra! Hann dock bara se en halvtimme innan jag stack iväg till stallet.
Det var så fint, så fint med Mackan idag. Jag saknar inte honom i veckorna, men jag längtar. Och jag mår ALLTID så bra av att pyssla om honom. Bara att titta på honom gör under för min själ. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan honom, helt ärligt.
Nu ska jag äta, och kanske se klart filmen om jag får för min kära mamma som inte är så förtjust i indianfilmer, hoho! KRAM TILL ER ALLA!
Sprid kärlek ♥
Spirit - Stallion of the Cimarron (mina överlevnadslåtar)
Gotta fight another fight
Gotta run another night
I'm getting out, check it out
I'm on my way and it don't feel right
I gotta get me back
I can't be beat - and that's a fact
It's okay, I'll find a way
Ain't gonna take me down - no way
Don't judge a thing 'til you know what's inside it
Don't push me I'll fight it
Never gonna give in, never gonna give it up
No
You can't take me - I'm free
Why did it all go wrong?
I wanna know what's going on
What's this holding me?
I'm not where I'm supposed to be
I gotta fight another fight
I gotta fight with all my might
I'm getting out, so check it out
You're in my way, yeah you better watch out
Don't judge a thing 'til you know what's inside it
Don't push me I'll fight it
Never gonna give in, never gonna give it up
No
If you can't catch a wave then you're never gonna ride it
You can't come uninvited
Never gonna give in, never gonna give it up
No
You can't take me - I'm free
/Bryan Adams - You can't take me
Hermanas, sisters, systrar
We may not look alike, but the love in our hearts is all that matters. I miss you, my free hearted friend.
Jag spelar ingen roll längre
Såhär känns det. Svartvitt. Det händer så mycket i skolan hela tiden så att jag bara stänger av. Kryper in i en tyst liten vrå inom mig själv, stänger och låser dörren om mig. Här kan ingen komma åt mig. Här kan ingen säga åt mig att jag inte kommer bli godkänd. Godkänd i vadå? Skolan? Ha! Skolan kan ta sig i röven. Dagens samhälle är så screwed up. Det hade inte behövt vara så. Samhället hade kunnat vara något bra.
Men nu är det inte så. Det är därför det känns som om jag ser hela världen i svartvitt. Förutom naturen då, naturen är aldrig helt färglös.
Jag vet inte hur länge till jag kan leva såhär. Avskärmad. Jag är alltid trött. Alltid. Spelar ingen roll vad jag gör; dricker örtte som ska bidra till en "peaceful sleep", gå och lägga mig i tid.... Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer vara en del av det här. Jag har vingar, men de trycks ständigt ihopa. Samhället vill göra mig till en del av det. Till en kopia, någon som passar in. Det är min största rädsla att det ska hända. Att jag ska sluta se mig om efter vardagens små mirakel för att kunna andas förundrat, och inte ens märka det. Jag är så fruktansvärt rädd för att dras in i samhället.
I can't wait 'til the day I will finally find my way, fly away, breathing freedom.
Fint om människokärlek
"Wanting each other again and again.
Seeking out each others palms and fingers... Stealing each others breath."
Då flyger mitt hjärtas fågel
Åh, ni skulle ha sett Mackan i söndags!
Jag kom till stallet och det var någon dressyrtävling, så det var alldeles lugnt i stallet eftersom att alla andra höll till i ridhusen. Både Mackan och Mathilda fick varsin morot och Mackan hälsade så fint, medan Mathilda var lite tjurig den dagen.
Jag plockade fram Mackans favorit"borste": ryktstenen, för att få bort den värsta skiten från benen, men Mackan hade minsann andra planer... Han ÄLSKAR nämligen att bli kliad i huvudet med ryktstenen :3 Som han stod och myste alltså! Emellanåt var det jag som kliade (Mackan flyttade huvudet beroende på var han ville bli kliad) och emellanåt höll jag ryktstenen stilla så att han själv fick klia. Hela tiden var han lugn och avslappnad. Så flyttade han huvudet så att jag kom åt att klia runt hans högra öra, till och med i örat (!) och vid det laget stod han med huvudet nere vid mina ben. Och det var så fantastiskt.
Tänk att han faktiskt är så trygg med mig att han helt lugnt har huvudet så lågt. Och hans öron är det inte många som får pilla på, ska jag säga. Mackan är snäll, väldigt snäll och fast att han har sina egenheter låter han sina olika ryttare hållas med det mesta. Men jag vet att han inte kommer fram med spetsade öron och utsträckt mule för att hälsa på vem som helst. Respekt, kärlek, acceptans, öppensinnighet och tålmodighet ger verkligen resultat. Jag kan aldrig någonsin bli arg på honom, och jag är så otroligt tacksam över att jag får lära känna Mackan som den fantastiska individ han är. Hans vänskap skulle jag inte byta bort för allt i världen.
And I'm brought back to now, and the volume goes down
"When an old man said stop
You nearly stepped on a flower
Growing through the cracks
And you didn't even notice
Wake up smell the roses
Life is happening and you don't know it
Wake up take a moment
Grab it in your hands - and own it"
/Natasha Bedingfield - Smell the roses
And I will never forget how you touched my life
And when I needed a friend you were always there to lift me up
To make me strong
You're not gone
I still see you
I still feel you
And we'll never be apart
You're still here, still here in my heart
Nattids-te
Köpte te idag.
Organic oat flower, lavender & limeflower tea. For peaceful sleep.
- Oat flower calms and nourishes
- Lavender soothes and relaxes
- Limeflower helps settle the mind
Hoppas det funkar, för det är precis vad jag behöver!
Inspirerande
Handlade te på Apotek nature idag, från Pukka. Blev nyfiken på företaget och hittade deras intressanta hemsida:
Believe that the sun will shine tomorrow
"This one's about anyone who does it differently
This one's about the one who doesn't sit and spits
This ain't about our living in a fantasy
This ain't about giving up or giving in"
-Bon Jovi (We weren't born to follow)
Bild på finaste Selma ♥
Filmtips!
Big Miracle
Hittade denna filmen när jag kollade runt på SF's hemsida. Premiär den 24 februari, jag ska lätt se den!
Don't try to fix me - I'm not broken
"Undrar om vissa låtar fastnar i skallen på en av någon anledning ibland.
Kan det vara så att det finns något i texten vi borde ta åt oss av för tillfället?
Bara en funderare sådär."
Kan det vara så att det finns något i texten vi borde ta åt oss av för tillfället?
Bara en funderare sådär."
En kompis skrev det igår, och hela tiden jag var i stallet idag hade jag en låtrad i huvudet: "Vill du bli respekterad av din avbild, får du visa din avbild respekt". Och det slog mig, att hästar speglar ju så ofta ryttarens/skötarens känslor/beteende. I låten menas förälder gentemot barn, men jag insåg att det passar ju lika bra med människa gentemot häst.
"Ha stöd i tygeln så att hon kan hålla balans." Sa ridläraren på lektionen i fredags till en tjej som red Felizia. Enda anledningen jag kan komma på till att hästen inte kan gå balanserat utan ryttarens hjälp är för att vi inte låter dem. Vad tror ni själva? Jag tycker personligen att ryttaren alldeles för ofta stör hästen i sin ridning. Om man bara låter hästen jobba lite mer av sig själv så kan den hitta en form som den känner sig bekväm i, istället för att ryttaren ska korta tyglarna och driva för att få ner hästen på tygeln. Det är därför Akademisk Ridkonst intresserar mig så, även om jag inte vet så mycket om det än.
"Du ska böja honom, korta tyglarna så mycket som tre centimeter. Då kommer han protestera så då lägger du på skänkeln." Så lät det när de red på stora mittvolten och ridläraren gav råd åt hon som red Mackan. Mackan som avskyr korta tyglar. Så bra att hon kan förutse att han kommer protestera... Hellre att man behåller tyglarna långa och jobbar försiktigt med skänklarna för att mjukt försöka få honom att böja sig... Men det fattar faan inte ridläraren. Hon lär sina elever det hon själv har lärt sig, utan att försöka se något annat än det hon vill se eller inse att en enda taktik inte funkar på alla hästar.
"Godheten är inflätad i hästarnas pannlugg till återuppståndelsens dag. Och människorna som tar hand om dem skall be för dem välsignade böner då de i sin tur kommer att emottaga gudomlig hjälp."
Citat ur HADITH, uttalanden av profeten Mohammad
Citat ur HADITH, uttalanden av profeten Mohammad
Skötarmöte
"That original feeling never went away
That's why I'm standing here today"
"So many ups and downs and nothing's changed
That's why I know I'm here to stay"
Sedan var det dags att smörja utrustning, vilket tog en evighet eftersom att det inte fanns tillräckligt många svampar... Mental note: ta med egen svamp till nästa gång! Så jag satt kvar och smorde Mackans sadel och träns långt efter att alla andra hade gått. När jag var klar letade jag upp Louise och frågade (äntligen!) om jag skulle kunna börja sköta Mathilda någon dag, plus att jag kan börja sköta Mackan på söndagar också.
Louise visste inte om Mathilda var ledig, men hon skulle kolla upp det, så nu är det bara att hoppas! Men är inte Mathilda ledig så träffar jag ju ändå henne när jag sköter Mackan :)
Jag hade sett att Mackan hade en sårskorpa på höger bak i fredags så jag gick för att kolla till hur det såg ut. Skorpan satt löst, så jag drog loss den och då såg såret lite varigt ut (men inget farligt) så jag sa till en tjej som är stallpersonal på helger och hon gick med och tvättade rent såret och Mackan var så duktig, min fina kille.
Sedan stod jag och myste med både Mathilda och Mackan och Mathilda fick bli kliad på rumpan igen. De två alltså...
"Yours is the kind of love
Makes nothing else feel good enough
And I'm never gonna give you up, oh no"
Mathilda-mys
I fredags fick jag vänta på Mackan jättelänge, då han gick två lektioner istället för en. Så jag passade på att hälsa på Mathilda under tiden.
Hon kom fram direkt och hälsade när jag öppnade boxdörren, sen stod hon och spejade ut över axeln på mig och smakade lite på min jacka. Sen höll hon på att blåsa mig i huvudet, sedan blåste hon mig i pannan så det kittlade och stod helt stilla, det var så mysigt. Efter ett tag gick hon iväg och gick ett varv i boxen så att hon stod med rumpan mot mig och jag tänkte att "hon vill kanske bli kliad?", så jag började klia henne och då stod hon sådär stilla igen. Enda gångerna hon rörde sig var när hon flyttade vikten mellan bakbenen (vilket jag lade märke till att hon gjorde ofta, men jag fick tittat på hennes hovar idag och de såg fina ut för att vara skodda).
Sådär stod vi jättelänge, jag ömsom kliade henne ömsom masserade lite, sedan gick jag och hämtade Mackan från lektionen.
Det hände inget speciellt med Mackan i fredags, det var Mathilda och jag som hade en liten breakthrough. Hon är fin, den hästen. Jag ska ta med kameran någon dag till stallet och se om jag kan få någon bild så att ni får se hur hon ser ut :)
I can never explain, what I hear when you don't say a thing
It's amazing how you can speak right to my heart
Without saying a word, you can light up the dark
What do you got, if you ain't got love?
"If you ain't got someone
You're afraid to loose
Everybody needs just one, someone
To tell them the truth
Maybe I'm a dreamer
But I still beileve
I belive in hope, I believe in change
To get us up off our knees"
- Bon Jovi
The one and only Ted Gärdestad
"Det faller pärlor från himlen
Och jag kan känna, de smyckar mitt hår
Jag blundar länge och tänker, åh
Det blir skönt, snart kommer en vår"
Min fina
Det må vara fredag den 13, men det betyder inte garanterad otur. Jag ska till min fina Mackan och då kommer jag antagligen må lite bättre.
Att vara med Mackan är som terapi. Att se på honom, sköta om honom och läsa av hans kroppsspråk samtidigt som jag stänger ute allt annat är nästan meditativt.
Freakin' friday
Jag brukar älska fredagar. Nu vet jag inte.
Det har redan varit skola i en vecka, jag tror inte jag har uträttat en enda vettig sak (enligt ordningssamma människor). Det har redan gått en vecka och två dagar sedan familjen åkte ifrån Zanzibar.
Man läser i böcker och ser på filmer om folk i fiktiva stories som åker på en resa som "förändrade deras liv!". Jag har aldrig förstått grejen. Vadå, det händer saker hela tiden - stora som små - som i slutändan förändrar en jättemycket. Men nu förstår jag. För det är precis så jag känner. Jag vet inte hur jag har klarat av gå från Östafrika till Malmö.
Där nere är det 25-30°C, soligt, blåsigt, kolsvart och stjärnklart om nätterna, grönt och vackert av all växtlighet och smutsen är nästan bara naturlig smuts som grusdamm...
Här uppe är det 2-7°C, aprilväder, jätteblåsigt, skumrask och ljusföroreningar om nätterna, grönt på extremt få ställen jämfört med på Zanzibar och i Tanzania och smutsen är nästan bara avgaser och andra föroreningar...
Jag vill tillbaka. Jag får ingen ro här, inte på riktigt. Jag saknar värmen, frukten, miljön, den vänliga lokalbefolkningen. Jag måste dit igen. Jag ska resa, snart hoppas jag. Men snart kan ju lika gärna betyda om tre år, vad vet jag. Just nu är jag så otålig, jag är rastlös inombords för jag vet nu med hyfsad säkerhet att det inte är i Sverige min framtid ligger. Om det verkligen blir i Tanzania eller på Zanzibar jag hamnar till slut har jag ingen aning om, det finns ju så många andra ställen jag vill se och uppleva!
Men här i Malmö är allt så äckligt tråkigt välbekant och jag kommer hela tiden på mig själv med att längta bort. Det har jag gjort så länge, skillnaden är att innan visste jag inte vart jag längtade, men det vet jag nu.
Everyday I fight for, all my future somethings
A thousand little wars
I have to choose between
I could spend a lifetime
Earning things that I don't need
But that's like chasing rainbows
And coming home empty
And if you strip me, strip it all away
If you strip me, what would you find?
If you strip me, strip it all away
I'll be alright
/Natasha Bedingfield
Stjärnhimmel
Jag fick ett sms av en kompis innan: "Gå ut! Kolla månen och stjärnorna!" Och månen var verkligen stor, men när jag tittade upp och såg några bleka, små, vita prickar på himlen så kunde jag inte låta bli att känna ett sting av saknad efter stjärnhimlen i Tanzania. Där kunde man titta upp och vara säker på att varje gång förundras över hur klart man såg stjärnorna, och de var otaliga. Himlen var becksvart och stjärnorna glittrade så som bara stjärnor kan.
Denna bild är från Zanzibar, det var ingen dålig stjärnhimmel där heller, vill jag lova!
Bilden är dålig och gör inte natthimlen rättvisa för fem öre och då har jag ändå gjort vad jag kunde i ps för att försöka rädda den... Anyway; jag ville ändå ge er ett hum om hur vackert det var.
"Under the starry skies, where eagles have flown
This place is paradise - it's the place I call home"
2012
I år ska världen gå under. Vad tror ni? Själv vet jag inte vad jag ska tro. Jag tror att snart kommer det hända något, om det blir världens undergång eller människans undergång, vet jag inte. Och jag tror inte att det behöver hända just i år.
Veckorna innan jag och familjen åkte iväg till Afrika så kände jag en slags ångest inför det. Visst såg jag fram emot resan, men jag såg liksom ingenting efter den. Det var bara tomt, som om allting bara skulle ta slut. Det gjorde det givetvis inte, men nu känner jag återigen ett spår av den där känslan. Jag känner en slutgiltighet som oroar mig.
Det är faktiskt mycket som oroar mig. Jag hittade en bild publicerad av facebook-gruppen "Free your mind and think" (mycket bra grupp som jag tycker att ni ska gilla om ni inte redan har gjort det) som i princip satte ord på mina känslor kring dagens situation med miljön och naturen och så:
Min älskade, mitt hjärta
Asta är uppenbarligen den finaste hunden i världen. Och ser man inte det så är man nog lite blind.
Ser ni så nöjd hon är? Alldeles fantastiskt nöjd, faktiskt. När jag har bilder på Asta att kolla på så behöver jag inga uppmuntrande citat, för att titta på fina bilder på Asta är så peppande det kan bli! (Även om inget slår att träffa henne in real life.) PUSS PÅ DIG, MIN VÄN! DU ÄR SÅ FIN! <3
Some kind of meditation
Sleeping, dreaming, letting go, running like a wild horse, floating in a river, flying like an eagle, soaring on the wind. Talking to trees, lying in the grass, cherish the sun. Harmony. Feeling your soul expand. Free without boundaries.
Jag kan om jag vill
Nu ska jag peppa mig själv till att berätta för mamma om mina två nya vänner som jag har fått kontakt med på bilddagboken.
Varför jag är nervös vet jag inte, kanske för att mamma är lite skeptisk till vänner jag får kontakt med på nätet, hon litar liksom inte fullt ut på det... Och jag förstår henne i och för sig, för det händer ju all kinds of crap till följd av unga tjejer som varit oförsiktiga på nätet. Men jag känner ju till allt sånt och jag är försiktig innan jag börjar lita på folk. Ofta känner jag inom mig om det är någon person värd att lita på.
Nu har jag fått två nya vänner, och jag skulle gärna vilja träffa båda mer eller mindre snart. Och då är det väldigt bra om jag har pratat om de med mamma ett tag innan så att hon får vänja sig vid tanken.
Jag måste peppa mig själv lite till! Ska se om jag hittar några bra, uplifting citat... Äh, bajs. Finns inga bra.
Då får det gå ändå!
Chief Seattle
"Humankind has not woven the web of life. We are but one thread within it. Whatever we do to the net, we do to ourselves. All things are bound together. All things connect."
Wish that you could, but you ain't gonna own me, do anything you can to control me
IT'S AUTOMATIC, SYSTEMATIC, SO TRAUMATIC
This life feels so sick
You're automatic to me
DON'T WANNA RUN ON YOUR COMMAND
Don't wanna keep on coming back
Don't wanna swallow all your lies
Wanna feel alive
Don't wanna hold on to your truth
Don't wanna keep on loving you
Don't wanna look through jaded eyes
Wanna feel alive
We are dogs unleashed
You and I
We are dogs unleashed
You and I
We are dogs unleashed
Out of control
Full of dreams nobody knows
Unleashed
Dying to escape
We don't wanna suffocate
We are dogs unleashed
We are dogs unleashed
We are dogs unleashed
Tonight
Tonight
We gonna scratch, we gonna bite
We turn your game into a fight
We're howling to the moon at night
Tonight
We are dogs unleashed
You and I
We are dogs unleashed
You and I
We are dogs unleashed
Out of control
Full of dreams nobody knows
Unleashed
Dying to escape
We don't wanna suffocate
We are dogs unleashed
We are dogs unleashed
We are dogs unleashed
Touch me, treat me
Love me, feed me
Touch me, treat me
Love me, feed me
Touch me, treat me
Love me, feed me
Tonight
We are dogs unleashed
Out of control
Full of dreams nobody knows
Unleashed
Dying to escape
We don't wanna suffocate
We are dogs unleashed
We are dogs unleashed
We are dogs unleashed
TonightTonight
- Tokio Hotel
Så mycket längtan
Efter att ha varit i Tanzania, och på Zanzibar känns det som det är där jag ska bo. Jag vill tillbaka till den svettiga värmen, solen, människorna, växtligheten. Hela atmosfären. Zanzibar kallar på mig.
Men samtidigt väcker det också längtan att se och uppleva världen. Jag vill till Irland, Australien, Nya Zealand, Borneo, Nordamerika (för att se naturen och kanske träffa traditionellt levande indianer, om det finns fortfarande...), Peru (Machu Picchu och Nazca lines) och till fler länder i Afrika. Det finns säkert ännu fler ställen jag vill åka till, om någon bara nämner det...
Åh, jag vill så mycket! Tänk så lätt det hade varit om man inte hade behövt pengar för att resa. Jag hatar hur dagens samhälle är uppbyggt på pengar. Papperslappar och metallbitar? Vem hittade på att det skulle vara värt något? Och se bara hur viktigt det är för oss, för samhället. Och vissa blir helt knäppa av dessa papperslappar och metallbitar - det är bara siffror som står på de ju! Ändå gör vissa vad som helst för att få tag på pengar, om det innebär att man måste förstöra och förgöra natur och människor - so be it. Men nu kom jag ifrån ämnet.
Det är så lätt att mina drömmar känns hopplöst ogenomförbara; jag vill så mycket, jag vet inte vad jag ska göra med allt det där inom mig som bara längtar bort, bort... Men då tänker jag på ett par peppande citat som jag har samlat på mig:
"Allt är möjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid."
"You can do what's resonable, or you can decide what's possible."
Apache blessing
”May the sun bring you new energy by day
May the moon softly restore you by night
May the rain wash away your worries
May the breeze blow new strength into your being
May you walk gently through the world and know its beauty all the days of your life”
Sång till friheten
Du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen
Du är som stjärnorna, som vindarna
Som vågorna, som fåglarna
Som blommorna på marken
Du är min ledstjärna och vän
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek
Du är mitt blod och mina lungor
Mina ögon, mina skuldror, mina händer
Du är det dyraste i världen
Du är som stjärnorna, som vindarna
Som vågorna, som fåglarna
Som blommorna på marken
Du är min ledstjärna och vän
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek
Du är mitt blod och mina lungor
Mina ögon, mina skuldror, mina händer
Och mitt hjärta
Friheten är ditt vackra namn
Vänskapen är din stolta moder
Rättvisan är din broder
Freden är din syster
Kampen är din fader
Framtiden ditt ansvar
Friheten är ditt vackra namn
Vänskapen är din stolta moder
Rättvisan är din broder
Freden är din syster
Kampen är din fader
Framtiden ditt ansvar
Björn Afzelius
"Ta min hand, låt oss vandra den regnvåta skogen
Ta min hand, låt oss vandra den rödbrända jorden
Kom med mig, jag ska visa dig blommornas färger
Kom med mig, jag ska visa de svindlande bergen
Du är jord, du är färg, min Rebecca
Du är blod, du är märg, min Rebecca"
Soulmates are evelasting
Precis som havet
Precis som tiden
Evigt
Ibland bara vet man
You can't know if you don't feel
Just because I miss you doesn't mean I'm sad. In fact, I'm so happy I feel my heart could burst with pure light.
Just because I miss you doesn't mean I suffer. Though my chest hurts a little I'm so grateful for being alive.
Just because I miss you doesn't mean I miss out on life. I know of all the magical beauty this planet has to give. And I know of love, understanding, acceptance and truth. I've learned that you need to trust yourself, for if not you can't trust others.
Of course I miss you, but I know we'll meet again when the time comes.
And above all else, I've leared, nothing in this life is about knowing - it's about feeling.
Break through
I find my strength
To start again
When you're with me
Ibland
Ibland så bara... pyser orken ur mig som luften ur ett punkterat däck. Så mycket jag vill skriva, så många ord som bara vill ut. Men jag måste andas först. Andas och för varje andetag försöka låta stress, besvikelse och det där som vagt liknar en början till ångest flyta iväg. Bort, bort.
Det är okej att känna, oavsett vad det är för känslor. Man måste ta sig igenom känslan för att kunna släppa taget om den. Men ibland känner jag att jag måste pausa mina känslor. Gå tillbaka till det allra grundligaste; andningen. Att andas är viktigt, det är så lätt att glömma bort.
Goethe
"We are shaped and fashioned by what we love."
Home is where your heart is
Seems I have a lot of homes, then.
"Borta bra men hemma bäst", heter det ju, men för mig känns det mer som "Hemma bra men borta bäst".
Jag har för första gången verkligen känt att hemma är där mitt hjärta finns. Men nu känns det inte längre bara som det finns här där jag bor. Jag trivdes något enormt i Tanzania och på Zanzibar. Det var verkligen något helt annat än de här typiska "all inclusive"-turistorterna.
Det enda som var bra med att komma "hem" igen var att här finns Asta och Mackan och Lisa. Någon annan har jag inte haft tid att sakna, jag har varit för upptagen av att leva i nuet. Jag har inte haft någon som helst aning om vilken dag det var, och det var otroligt skönt ända tills vi helt plötsligt skulle tillbaka till kalla, gråa, moderna och bekväma Sverige.
Det första jag märkte när vi kom hem och jag gick in på mitt rum var att det inte kändes "åh, så skönt att vara tillbaka i mitt rum", jag menar, ens rum brukar ju ändå vara ens fristad, men jag kände mig nästan mer hemma i vår hyrda bungalow på Zanzibar...
Och ni skulle ha sett kvällshimlen. Gud, så vackert. Jag har aldrig sett stjärnorna så klart som där i östra Afrika. En sak är säker, och det är att jag ska dit igen. När vet jag inte, det får tiden utvisa. Jag kommer veta när det känns rätt.
Eftersom att jag inte har fått rätt på allt än, så kan jag inte rotera bilden, så ni får helt enkelt ta er an ansträngningen att vrida på huvudet.