Budskap på Soltemplet

"Budskap från nära och kära, änglar och guider" med Carina Jeppson, hon är ett medium då. Jag var inte helt övertygad innan, om jag skulle tro på det eller inte, men var väldigt nyfiken! Jag tog med en kompis också, haha.

Men nog var det på riktigt! Alla utom typ tre personer fick "budskap" från släktingar, som de kände igen. Av de tre andra var det två som hade guider istället för släktingar, i alla fall denna gången. Jag var sist.

Så sa hon ”Jag får en gammal man, ungefär 90, han satt i rullstol på slutet". Först jag bara: "Whaat? Jag har inte känt någon sådan...” Men sen så kom jag ihåg en gång när vi (släkten på mammas sida) varit och hälsat på Ebbe, typ... min morfars morbror eller farbror eller något tror jag - han satt i rullstol.

Carina berättade lite om honom, om hans personlighet och så, så jag tänkte ringa till min mormor idag och fråga. Carina berättade också massa om att jag kommer råka ut för vänner som hamnar i trubbel, ofta ekonomiskt, men att jag ska vara på min vakt så att jag inte lånar ut massa pengar som jag aldrig får tillbaka.

Sen frågade hon om jag hade haft en hund tidigare, som hade dött? "Nej, inte egen, men grannarnas". "Här är en hund här, golden". Och då bara rann tårarna för jag visste att det var Selma.

Carina frågade om jag brukade ta hand om Selma och jag gick ju med henne och kliade och myste med henne, sen sa hon att Selma tackade, att hon var tacksam. Och jag kunde inte prata, bara nicka.

Tydligen ska jag skaffa en hund i framtiden, förmodligen en golden, och i den hunden ska Selma komma tillbaka till mig, vilket nästan får mig att gråta igen.

Sen fick jag ställa en fråga till Ebbe (om det nu var han, kände ju inte honom, bara träffat honom en gång), så jag frågade om jag kommer bo på ett ställe, eller om jag kommer att resa.

Fick svaret att jag kommer resa en del, men att jag kommer ha en gård på landet,

med hund. Ska driva något företag där, med ekologiska odlingar, kanske någon hundträningsskola... Kommer kanske ha häst också.

Jag skrattade till lite för varje sak hon sa och då sa hon "Ja, det är konstigt, men det är det jag ser!" Och jag bara: "Nejdå, det är inte alls konstigt!" med ett stort leende.

Just det, under tiden hon pratade med Ebbe så satt jag och skakade. Inte för att jag var nervös eller rädd eller något sådant, men jag har blivit så också de två gångerna efter jag varit med på meditationen. Anne som äger Soltemplet sa att det är som jag är mottaglig, känslig för energi och sådant liksom.



<3

"Take a breath, take it in

Love has no expiration date

My heart will always beat for you

At a constant rate

It will outlast everything

You'd think it's set in stone

It goes on and on and on and on

On and on and on and on"

 

- Natasha Bedingfield


Hoppfyllande (för mänskligheten) citat

"I’ve always felt that animals are the purest spirits in the world. They don’t fake or hide their feelings, and they are the most loyal creatures on Earth. And somehow we humans think we’re smarter—what a joke."

- Pink

 


'Cause nothing can separate me from your love

Hon sa att du är tacksam.

Tårarna rann och jag kunde bara nicka,

för jag såg ditt ansikte, dina kloka ögon,

framför mig som om det var igår.

 

Jag tror att du kände min kärlek.


Nationella i svenska: muntliga delen

"Om jag tar med dig på en resa

om jag berättar en historia

är det andra regler som gäller

 

Inte självklart mål

inte rakt utstakat spår

inte logisk ordningsföljd

 

så –

är vi överens:

lossa bältet från tanken

särskilt vid start och landning

 

om jag berättar en historia

finns ingen grammatik att binda orden vid

inget kronologiskt regelverk

ändamålsenlighet

eller tidtabell

 

så –

är vi överens:

du får dra ner rutan

Och luta dig gärna ut genom fönstret"

 

Solja Krapu


Målning: Stina Wollter

 

Hade muntliga nationella i svenska idag, det gick bra! Pratade om ovanstående dikt och målning, om någon är nyfiken på vad jag sa kan jag lägga upp manus här :)


With our eyes wide open

So this is the end of the story
Everything we had, everything we did
Is buried in dust
And this dust is all that's left of us

But only a few ever worried
Though the signs were clear, they had no idea
You just get used to living in fear
Or give up
When you can't even picture your future

We walk the plank with our eyes wide open...

 

Some people offered up answers

We made out like we heard, but they were only words

They didn't add up

To a change in the way we were living

 

And the saddest thing-

Is all of it could have been avoided

But it was like to stop consuming is to stop being human

And why'd I make a change if you won't

We're all in the same boat, staying afloat

For the moment

 

And we walk the plank with our eyes wide open, we..

Walk the plank with our eyes wide open

 

With our eyes wide open we...

Walk the plank, we walk the plank

 

And that was the end of the story

 

- Gotye


Faith in nature

Har köpt nytt schampo och balsam på Green Matmarknad. De hade hår- och hudvårdsprodukter från märken jag adrig hört talas om tidigare, och jag hittade de här för mörkt hår. "Chocolate. Naturally benefits brunettes and black hair of all types." Premiäranvändning idag, så det återstår att se om det är bra produkter :)

Nestor

 

När jag kom till stallet strax efter fyra i fredags gick Mackan förvånansvärt nog lektion, vilket betydde att jag blev tvungen att vänta i tre timmar på honom... Inte så kul att behöva gå tre lektioner i rad, heller, även om Mackan inte verkade så ledsen för det.

Medan jag väntade gick jag till Nestor, den ena av de två nyaste hästarna på MR. Den andra är en översöt liten vit shettis vid namn Tilda.

Anyway, Nestor. Han är en väldigt snäll och ganska nyfiken häst. Han gnäggar mycket på andra hästar och jag tror han känner sig lite ensam sin utebox (även om det står en annan häst i uteboxen brevid). Hur som helst, jag stod och snackade lite med honom, han tryckte mulen mot min hand och blåste varmt. När han vaggade fram och tillbaka och liksom gned halsen mot boxdörrkanten kliade jag honom lite. Vet inte riktigt vad han tyckte om det, men han verkade åtminstone okej med det.

Sedan tröttnade han lite på mig och började käka halm, så då satte jag mig ner och lapade sol. Nestor spanar gärna, och det gjorde han emellanåt, men han stack också ut huvudet lite då och då och frustade som för att kolla till mig, haha. Sen nosade han och blåste lite i mitt hår där jag satt.

Han är så fin, så mjuk liksom. Hoppas att han trivs på MR.

 

Kamelhäst?