Jag har för första gången verkligen känt att hemma är där mitt hjärta finns. Men nu känns det inte längre bara som det finns här där jag bor. Jag trivdes något enormt i Tanzania och på Zanzibar. Det var verkligen något helt annat än de här typiska "all inclusive"-turistorterna.

Det enda som var bra med att komma "hem" igen var att här finns Asta och Mackan och Lisa. Någon annan har jag inte haft tid att sakna, jag har varit för upptagen av att leva i nuet. Jag har inte haft någon som helst aning om vilken dag det var, och det var otroligt skönt ända tills vi helt plötsligt skulle tillbaka till kalla, gråa, moderna och bekväma Sverige.

Det första jag märkte när vi kom hem och jag gick in på mitt rum var att det inte kändes "åh, så skönt att vara tillbaka i mitt rum", jag menar, ens rum brukar ju ändå vara ens fristad, men jag kände mig nästan mer hemma i vår hyrda bungalow på Zanzibar...

Och ni skulle ha sett kvällshimlen. Gud, så vackert. Jag har aldrig sett stjärnorna så klart som där i östra Afrika. En sak är säker, och det är att jag ska dit igen. När vet jag inte, det får tiden utvisa. Jag kommer veta när det känns rätt.