Veckorna innan jag och familjen åkte iväg till Afrika så kände jag en slags ångest inför det. Visst såg jag fram emot resan, men jag såg liksom ingenting efter den. Det var bara tomt, som om allting bara skulle ta slut. Det gjorde det givetvis inte, men nu känner jag återigen ett spår av den där känslan. Jag känner en slutgiltighet som oroar mig.

Det är faktiskt mycket som oroar mig. Jag hittade en bild publicerad av facebook-gruppen "Free your mind and think" (mycket bra grupp som jag tycker att ni ska gilla om ni inte redan har gjort det) som i princip satte ord på mina känslor kring dagens situation med miljön och naturen och så: