Ibland
Ibland så bara... pyser orken ur mig som luften ur ett punkterat däck. Så mycket jag vill skriva, så många ord som bara vill ut. Men jag måste andas först. Andas och för varje andetag försöka låta stress, besvikelse och det där som vagt liknar en början till ångest flyta iväg. Bort, bort.
Det är okej att känna, oavsett vad det är för känslor. Man måste ta sig igenom känslan för att kunna släppa taget om den. Men ibland känner jag att jag måste pausa mina känslor. Gå tillbaka till det allra grundligaste; andningen. Att andas är viktigt, det är så lätt att glömma bort.
Kommentarer
Trackback