Jag kom till stallet och det var någon dressyrtävling, så det var alldeles lugnt i stallet eftersom att alla andra höll till i ridhusen. Både Mackan och Mathilda fick varsin morot och Mackan hälsade så fint, medan Mathilda var lite tjurig den dagen.

Jag plockade fram Mackans favorit"borste": ryktstenen, för att få bort den värsta skiten från benen, men Mackan hade minsann andra planer... Han ÄLSKAR nämligen att bli kliad i huvudet med ryktstenen :3 Som han stod och myste alltså! Emellanåt var det jag som kliade (Mackan flyttade huvudet beroende på var han ville bli kliad) och emellanåt höll jag ryktstenen stilla så att han själv fick klia. Hela tiden var han lugn och avslappnad. Så flyttade han huvudet så att jag kom åt att klia runt hans högra öra, till och med i örat (!) och vid det laget stod han med huvudet nere vid mina ben. Och det var så fantastiskt.

Tänk att han faktiskt är så trygg med mig att han helt lugnt har huvudet så lågt. Och hans öron är det inte många som får pilla på, ska jag säga. Mackan är snäll, väldigt snäll och fast att han har sina egenheter låter han sina olika ryttare hållas med det mesta. Men jag vet att han inte kommer fram med spetsade öron och utsträckt mule för att hälsa på vem som helst. Respekt, kärlek, acceptans, öppensinnighet och tålmodighet ger verkligen resultat. Jag kan aldrig någonsin bli arg på honom, och jag är så otroligt tacksam över att jag får lära känna Mackan som den fantastiska individ han är. Hans vänskap skulle jag inte byta bort för allt i världen.