"Take a breath, take it in

Love has no expiration date

My heart will always beat for you

At a constant rate

It will outlast everything

You'd think it's set in stone

It goes on and on and on and on

On and on and on and on"

- Natasha Bedingfield

När jag kom till stallet strax efter fyra i fredags gick Mackan förvånansvärt nog lektion, vilket betydde att jag blev tvungen att vänta i tre timmar på honom... Inte så kul att behöva gå tre lektioner i rad, heller, även om Mackan inte verkade så ledsen för det.

Medan jag väntade gick jag till Nestor, den ena av de två nyaste hästarna på MR. Den andra är en översöt liten vit shettis vid namn Tilda.

Anyway, Nestor. Han är en väldigt snäll och ganska nyfiken häst. Han gnäggar mycket på andra hästar och jag tror han känner sig lite ensam sin utebox (även om det står en annan häst i uteboxen brevid). Hur som helst, jag stod och snackade lite med honom, han tryckte mulen mot min hand och blåste varmt. När han vaggade fram och tillbaka och liksom gned halsen mot boxdörrkanten kliade jag honom lite. Vet inte riktigt vad han tyckte om det, men han verkade åtminstone okej med det.

Sedan tröttnade han lite på mig och började käka halm, så då satte jag mig ner och lapade sol. Nestor spanar gärna, och det gjorde han emellanåt, men han stack också ut huvudet lite då och då och frustade som för att kolla till mig, haha. Sen nosade han och blåste lite i mitt hår där jag satt.

Han är så fin, så mjuk liksom. Hoppas att han trivs på MR.

Kamelhäst?

Detta är absolut en av de allra bästa böcker jag läst, om inte DEN bästa! Helt fantastisk läsning! Allt var ju inte så uppmuntrande att läsa om (rent av gråtframkallande), men väldigt intressant helt klart.

För att citera Christel Kvant: "Förhoppningsvis kommer vårt förnuft att tala om för oss hur viktigt det är att vi är rädda om jordens skogar och inser att vi inte längre kan tillåta att de offras för kortsiktiga vinstintressen, så som sker idag.

För utan träden kan vi inte leva. Så är det."

Dagen började med att jag trodde att jag skulle få en liten sovmorgon, bara för att komma på att det var spanska... Jävligt segt att spansklektionerna inte är synkade till resten av schemat nu när vi har två veckors praktik.

Anyway, jag cyklade dit i duggregn och det var inte så farligt, hemvägen däremot ska vi inte tala om. Jag brukar inte bli arg på vädret, det finns liksom ingen mening, men det var minst sagt en jävlig blåst som fick mig att uttrycka diverse svordomar och stånkande klagomål. Men hem kom jag dock till slut och då drack jag två stora glas o'boy och tog en macka (av mitt mumsiga hembakade bröd) bara för att fylla på krafterna och bättra på humöret, för det behövdes.

Väl på stallet kommer jag inte riktigt ihåg vad det var jag började med, men i vilken ordning det nu var så sopade jag lite på läktaren till Manegen (ett av ridhusen på MR), hjälpte till med insläpp av hästarna, ledde ut två privathästar och en lektionshäst och ledde in en privathäst. Sedan var det lunch och efteråt fick jag instruktioner av Louise att borsta av alla hästar (som hon sa igår: det är bättre att du gör det än eleverna, för du är så lugn med dem) och sen skulle hon komma när mötet hon satt i var slut. Det tog sin tid, mötet, och jag hann både borsta alla leriga hästar och hjälpa till med utfodring av ett nytt slags kosttillskott (av något jästgrejs) till vissa av ridskolehästarna.

Sedan kom Louise förbi och sa att hon skulle skriva en lista till mig imorgon över vilka hästar som behöver fotograferas (mer info imorgon). Då var klockan tre, jag slutade och började istället borsta Mathilda. Det går lite långsamt med henne, men jag tror jag har fått dåligt med tålamod nu när jag och Mackan har kommit så långt i vår relation/vänskap.

Jag träffade en tjej vid namn Emma, som precis börjat sköta Mackan också, på tisdagar och någon mer dag. Hon nämnde också att det tydligen finns en annan som också sköter Mackan (Emma verkade vara väldigt snäll och trevlig, men usch och blä). Det är här avundsjukan kommer in i bilden. Medan jag borstade Mathilda/stod och kliade henne på rumpan, vilket hon än behagade, så stod jag och tittade på hur Emma gjorde när hon borstade Mackan. Hon hade honom fastspänd, vilket han tydligt ogillade när hon borstade honom på halsen (inget ont mot tjejen, Mackan är Mackan), men hon kliade honom också lite i huvudet och det kändes så konstigt att se Mackan se så söt ut med någon annan än mig (avundsjuka, avundsjuka!).

Jag kände mig taskig mot Mathilda också eftersom jag inte kunde koncentrera mig på henne utan bara kollade på Mackan och Emma hela tiden. Funderar på om jag verkligen borde sköta henne, är det värt det? Kan jag göra en positiv skillnad för henne fast att jag bara har Mackan Mackan Mackan i tankarna hela tiden?

När jag hade borstat klart Mathilda, och Emma med kompisar hade gått, gick jag in till Mackan och satte mig hos honom medan han åt lite halm. Jag satt och blundade och bara slappnade av och det dröjde in länge förrän Mackan kom och skulle bli kliad, den myspellen. Idag var han så mysig och kli-ig att han nästan blev "hårdhänt", och han råkade knocka mig lite på läppen, inte för att det gjorde särskilt ont. Men jag bara började gråta. För han är så fruktansvärt fin och jag älskar honom så att jag knappt vet var jag ska ta vägen.

Jag tror jag stod och myskliade Mackan i en och en halv timme, oavbrutet. Jag blev kall som attan utan min jacka som hängde endast en meter bort, men vad gör man inte för världens gosigaste häst?

Efteråt tror jag han gäspade säkert fem-sex gånger på raken, haha, söten.

När det blir dags för Mackan att pensioneras ska jag köpa honom, jag skiter i om jag har pengar eller om jag har flyttplaner eller vad som helst - jag vill inte att vi ska behöva skiljas åt.

Avundsjukan är givetvis något jag behöver jobba på. Visst får man känna känslor även om de är negativa, men eftersom avundsjuka grundar sig i egoism så känner jag att jag helst vill försöka jobba bort den. Jag tror denna avundsjukan grundar sig främst i rädslan för att dela med mig av Mackan. På något sätt är jag rädd för att vår relation ska bli mindre tillitsfull/speciell om andra skötare kommer in i bilden, fast att jag vet att det inte kommer bli så. Men rädslan going avundsjuka finns ändå där, så definitivt något att jobba på.

Photo Booth-bild, så låg kvalité, men vem bryr sig? För idag lyser världen! ♥