Men jag ska ringa till en idag, kurator är hon väl. Fick ett nummer och ett namn av Tom när jag träffade honom, så idag ska jag ringa. Känns som det är dags nu, tror att jag verkligen behöver det nu för jag orkar inte med min nuvarande situation och bara fortsätta vara tyst och kontrollerad.

Såg klart på "The Help" i förmiddags, eller "Niceville" som den heter på svenska. En verkligt bra film, och jag kände igen mig på så många sätt trots att min situation är så olik situationerna för huvudpersonerna i filmen. Jag grät och jag vill bara gråta igen. Men vi får se om tårarna vill komma. I värsta fall kommer de väl på fredag när jag är hos Mackan. Det är något med hans sätt som kan få mig att bara kunna släppa allt och verkligen släppa ut tårarna, det är jag tacksam för. Han hjälper mig med så mycket.

Och nu slutar vi snart. Då ska jag cykla iväg någonstans och sätta mig där jag kan vara helt ifred och ostörd. Sen ska jag ringa. Jag hoppas på det bästa.