Christina sa också att jag borde se en film som handlar om när två män (homopar, trodde hon) återförenas med ett lejon de tog hand om tills det blev stort nog att släppas ut i det vilda.  "Jag ska ta med den till dig nästa gång." Sa hon. Vilken härlig människa.

Hon berättade också om hennes dotters jorden runt resa. Till studenten hade hennes dotter vägrat få blommor och gosedjur och kort som bara kostar jättemycket men inte betyder något, så hon hade fått ihopa ungefär 20 000 kr och bestämt med sin kompis att de skulle åka jorden runt och det skulle vara så billigt som möjligt, de skulle uppleva, inte ha det bekvämt. Det tog omkring fem månader och kostade ca. 80 000 kr totalt, sa Christina. Först hade hon tänkt att "det går aaaldrig", men det gick visst. Och det uppmuntrade mig. Jag kan. Jag ska. Det enda jag behöver är motivationen till att gå klart gymnasiet och skaffa ett jobb. Sedan ska jag ge mig av ut i världen, se, uppleva, ta emot alla intryck och inspireras och lära mig nya saker. Förhoppningsvis kan jag ta tåg istället för flyg, mycket bättre för den vackra planeten vi bor på.

Hur som helst ter sig mina drömmar mer verkliga, påtagliga och njutbara nu när jag börjar känna att det faktiskt kanske skulle kunna gå att genomföra. Inte bara i tankarna.

Hade jag vetat att jag skulle bli så härligt inspirerad av att prata med Christina hade jag gått dit för länge sedan. Men kanske behövdes det inte så mycket förrän nu?

För nu är det en tid av förändringar, till det bättre tror jag. Jag känner det inom mig, saker kommer hända, kännas annorlunda. Men jag tror att jag är redo nu.