Gabriellas sång
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på Jorden
Och min längtan har fört mig hit,
det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt,
min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit,
av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Jag ska leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig
För att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta någonstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Soltemplet
Efter spanskan svängde jag in till Soltemplet. Stod ett tag och läste på alla lappar, men gick till slut in.
Frågade Anne som jobbar där om betalning till meditationen imorgon, om det gick bra att jag betalar i efterskott eftersom att jag just nu är rätt så pank. Hon sa att det gick bra, och sen stod vi och pratade en bra stund.
Riktigt trevlig människa, det där! Så öppen och lätt att prata med. Det är ju ändå bara andra gången vi träffas. Kul att träffa sådana personer, då får jag lite hopp för mänskligheten :)
Jag fick även med mig ett program för olika meditationer/seanser/föreläsningar som ska hållas på Soltemplet från april till juni. Anne berättade lite om hur det går till på seanser och jag tyckte det lät jättespännande. "Mediumet" tar då emot budskap från guider, avlidna kompisar/släkningar/djur, levande kompisar/släktingar/djur. Alla som är med får alltså ett budskap från någon. Kostar dock 200 kr, men jag känner att jag gärna anmäler mig när jag har lite pengar.
Stora hus med fina trädgårdar - III
Stora hus med fina trädgårdar - II
Stora hus med fina trädgårdar - I
Wild hearts can't be broken
"Oh, when I first met you
There were things that I'd been through
That I would never tell
But it was almost as if
You already knew my language
Cause you'd been there yourself"
- Gavin Degraw
Not the usual Sunday
Idag spelade jag med accordeonensemblen på Konserthuset och därför hade jag sagt till Louise igår att jag inte kunde sköta Mackan idag, det fanns inte tillräckligt med tid, helt enkelt. Men när jag var hemma igen var det ändå tillräckligt tidigt för att jag skulle hinna ta mig en sväng till stallet, så det gjorde jag!
Väl på stallet visste jag att jag inte skulle hinna sköta, så jag gick bara in till Mackan och myste en stund. Han ville bli kliad som vanligt. Kan hända att det känns lite uttjatat för er som läser att bara läsa hur Mackan ääälskar att bli kliad, vad vet jag, men då kan man ju tänka som så att det är faktiskt lika mysigt varje gång.
När jag började röra mig mot boxdörren och förbereda mig på att gå, satte jag mig på huk i boxdörröppningen och fortsatte klia min lilla plutt, och när han spanade lite sa jag "puss!" och gjorde såna pussljud (haha) helt utan att förvänta mig att han ens skulle reagera. Det roliga var att efter en gång när jag gjorde pussljud så sträckte han fram huvudet och rörde med mulen på mitt huvud, haha! Så jag fick mig en liten puss i alla fall :')
Sedan när jag skulle gå sträckte han ut mulen genom det lilla hålet i boxgallret (där man häller in fodret). Jag tror det var för att han inte ville att jag skulle gå eller för att han ville få något gott, fast då passade jag på att ge honom en liten puss tillbaka ♥
.
Till dig som älskar träd
Detta är absolut en av de allra bästa böcker jag läst, om inte DEN bästa! Helt fantastisk läsning! Allt var ju inte så uppmuntrande att läsa om (rent av gråtframkallande), men väldigt intressant helt klart.
För att citera Christel Kvant: "Förhoppningsvis kommer vårt förnuft att tala om för oss hur viktigt det är att vi är rädda om jordens skogar och inser att vi inte längre kan tillåta att de offras för kortsiktiga vinstintressen, så som sker idag.
För utan träden kan vi inte leva. Så är det."
Stop over analyzing, life is simple
I won't give up - Jason Mraz
When I look into your eyes
It's like watching the night sky
Or a beautiful sunrise
There's so much they hold
And just like them old stars
I see that you've come so far
To be right where you are
How old is your soul?
I won't give up on us
Even if the skies get rough
I'm giving you all my love
I'm still looking up
And when you're needing your space
To do some navigating
I'll be here patiently waiting
To see what you find
'Cause even the stars they burn
Some even fall to the Earth
We've got a lot to learn
God knows we're worth it
No, I won't give up
I don't wanna be someone who walks away so easily
I'm here to stay and make the difference that I can make
Our differences they do a lot to teach us how to use
The tools and gifts we got, yeah, we got a lot at stake
And in the end, you're still my friend at least we did intend
For us to work, we didn't break, we didn't burn
We had to learn how to bend without the world caving in
I had to learn what I've got, and what I'm not
And who I am
I won't give up on us
Even if the skies get rough
I'm giving you all my love
I'm still looking up
Still looking up
I won't give up on us (no I'm not giving up)
God knows I'm tough enough (I am tough, I am loved)
We've got a lot to learn (we're alive, we are loved)
God knows we're worth it (and we're worth it)
I won't give up on us
Even if the skies get rough
I'm giving you all my love
I'm still looking up
Don't be afraid, you just follow the light
På hästryggen kändes det välbekant
Imorgon ska jag rida
På Mackan.
Tänk så märkligt!
Jag har inte ridit på åtta månader, och nu ska jag plötsligt upp på hästryggen igen. Jag är lite nervös, men mest är jag orolig för hur det ska gå när jag ska sadla, för det hatar han verkligen! Känner mig så hemsk genom att utsätta Mackan för det.
Men jag försökte förbereda honom lite idag, jag gick in med grimman och Mackan gick iväg (som jag visste att han skulle göra). Efter en liten stund gav jag upp mina lama försök att närma mig honom med grimman, så jag hängde ut den igen, men tog ett grimskaft. Det tyckte han inte heller så mycket om, men jag gjorde som så att han fick nosa på det lite, sedan kliade jag honom i huvudet litegrann för att få honom att slappna av. Då "svingade" jag grimskaftet lite försiktigt så att det lade sig precis ovanför manken på honom. Han verkade inte helt nöjd, men jag kliade honom igen så att han skulle känna att det var okej. Därefter tog jag bort grimskaftet och kliade igen, så förhoppningsvis ska det funka något sånär imorgon.
Wish us luck!
Nej!
Att skriva
Träd och tid/Träd och tro
"När man betraktar den grova barken, innanför vilken saven ändå stiger varje vår och förmår bladen att slå ut med ny grönska, så är det en tanke som innfinner sig och som i all sin enkelhet är nästan obegriplig: Den har levt hela tiden."
"Ställd inför denna tysta storhet, som lever sitt liv i trygga cykler i en oändlighet som sträcker sig både framåt och bakåt, kan man erfara en känsla av ödmjukhet som har en andlig dimension."
Ur "Trädets tid" av Christel Kvant