"När man betraktar den grova barken, innanför vilken saven ändå stiger varje vår och förmår bladen att slå ut med ny grönska, så är det en tanke som innfinner sig och som i all sin enkelhet är nästan obegriplig: Den har levt hela tiden."

"Ställd inför denna tysta storhet, som lever sitt liv i trygga cykler i en oändlighet som sträcker sig både framåt och bakåt, kan man erfara en känsla av ödmjukhet som har en andlig dimension."

Ur "Trädets tid" av Christel Kvant