"Budskap från nära och kära, änglar och guider" med Carina Jeppson, hon är ett medium då. Jag var inte helt övertygad innan, om jag skulle tro på det eller inte, men var väldigt nyfiken! Jag tog med en kompis också, haha.

Men nog var det på riktigt! Alla utom typ tre personer fick "budskap" från släktingar, som de kände igen. Av de tre andra var det två som hade guider istället för släktingar, i alla fall denna gången. Jag var sist.

Så sa hon ”Jag får en gammal man, ungefär 90, han satt i rullstol på slutet". Först jag bara: "Whaat? Jag har inte känt någon sådan...” Men sen så kom jag ihåg en gång när vi (släkten på mammas sida) varit och hälsat på Ebbe, typ... min morfars morbror eller farbror eller något tror jag - han satt i rullstol.

Carina berättade lite om honom, om hans personlighet och så, så jag tänkte ringa till min mormor idag och fråga. Carina berättade också massa om att jag kommer råka ut för vänner som hamnar i trubbel, ofta ekonomiskt, men att jag ska vara på min vakt så att jag inte lånar ut massa pengar som jag aldrig får tillbaka.

Sen frågade hon om jag hade haft en hund tidigare, som hade dött? "Nej, inte egen, men grannarnas". "Här är en hund här, golden". Och då bara rann tårarna för jag visste att det var Selma.

Carina frågade om jag brukade ta hand om Selma och jag gick ju med henne och kliade och myste med henne, sen sa hon att Selma tackade, att hon var tacksam. Och jag kunde inte prata, bara nicka.

Tydligen ska jag skaffa en hund i framtiden, förmodligen en golden, och i den hunden ska Selma komma tillbaka till mig, vilket nästan får mig att gråta igen.

Sen fick jag ställa en fråga till Ebbe (om det nu var han, kände ju inte honom, bara träffat honom en gång), så jag frågade om jag kommer bo på ett ställe, eller om jag kommer att resa.

Fick svaret att jag kommer resa en del, men att jag kommer ha en gård på landet,

med hund. Ska driva något företag där, med ekologiska odlingar, kanske någon hundträningsskola... Kommer kanske ha häst också.

Jag skrattade till lite för varje sak hon sa och då sa hon "Ja, det är konstigt, men det är det jag ser!" Och jag bara: "Nejdå, det är inte alls konstigt!" med ett stort leende.

Just det, under tiden hon pratade med Ebbe så satt jag och skakade. Inte för att jag var nervös eller rädd eller något sådant, men jag har blivit så också de två gångerna efter jag varit med på meditationen. Anne som äger Soltemplet sa att det är som jag är mottaglig, känslig för energi och sådant liksom.